Vårt hem i Mariefred - höstens projekt 2019

Efter ett skönt sommarlov i Finland så kom vi snabbt igång med renoveringen igen. Fridas föräldrar var också på plats och hjälpte till, på talko som vi pa sej. Staketet och altanens fasad blev ommålade samt mysbelysningen fastspikad. 

Fasaden målas om... Våra vänner från Antskog var här och hjälpte till att fixa rötskadorna på fasaden. 

Vi behandlade taket med alg och mossbekämpningsmedel. Hela familjen var med, på ett eller annat sätt. 

Längre in på hösten bestämde vi oss för att förnya hallen och sovrummet. Vi letade länge efter skjutdörrar på den svenska marknaden men bästa leverantören hittades trots allt i Finland. (Liukuovitukku). Bakom dörrarna har vi monterat upp Ikea hyllor för bättre förvaringsmöjligheter. 

Här kommer "före" och "efter" bilder från hallen.

Här kommer "före" och "efter" bilder från sovrummet.

Trots projekt och heltidsjobb så hinner vi också njuta av varandras sällskap på ett mer NATURligt sätt. 

Vårt hem i Mariefred - inflyttning juni 2019

Efter många års paus från bloggandet så är vi nu tillbaka. Varför? undrar ni. Det är nämligen så att vi har flyttat till Mariefred och i juni 2019 blev vi med hus! 

Just nu kommer bloggen att handla om våra projekt på Violavägen. 

Juni 2019 flyttade vi in. Thomas föräldrar kom och hjälpte oss med flytten. De hade med sig våra saker från Finland, till och med lite Kahakka öl. Och Koskenkorva. 

Eftersom huset är från 1983 så finns det massor att göra för den händige. 

Vi var ivriga på att få piffat upp altanen till sommaren. Altanen tvättades och oljades, så även trappor på husets framsida. 

Golvet hade blivit bytt i så gott som alla rum förutom vardagsrummet. 

Så, nytt golv blev det även här. 

Efter midsommar åkte vi "hem" till Finland för att vila upp oss inför kommande projekt...  

//Frida & Thomas

Spring 2014 in Copenhagen; modes, vowels and friendship

Dear diary,
 There is so much I would like to tell you. These last few weeks here in Copenhagen have been so amazing.

 Kära blogg,
 Det finns så mycket jag vill berätta. De sista veckorna här i Köpenhamn har varit fantastiska!

 Thomas arrived to Copenhagen in the middle of March. It must have been love, because he brought me chocolate!!! For the first time in weeks I felt so relaxed (Yeah, chocolate does strange things to women!..hehe). We did some sightseeing, had a fantastic dinner at Cafe Alma and tried out a few danish beers! :)

Thomas anlände till Köpenhamn i mitten på mars. Han kom med äkta kärlek = choklad! En underbar känsla av lugn infann sig på direkten. Vi lekte turister, åt en fantastisk middag på Cafe Alma och provsmakade några danska ölsorter. Tack fina du! :)

 The following week I got new visitors. Yey! My friend Hanna and her friend Allison came to Copenhagen. During these days we were 3 girls living in my tiny room... And it worked! The weather was nice, a perfect day to visit the Little mermaid!

 I spent the following weekend at a summer-house by the sea (near Änglaholmen, Sweden) with Hanna, my small cusin Sandra and her her boyfriend Jonathan. One day we went exploring a beautiful coastal walkway. We also brought a pic-nic bag and enjoyed a peaceful afternoon laying on the cliffs overlooking the sea. Later that evening we went in to the sauna! Fantastic. Thank you!

 Redan följande vecka fick jag nya besökare. Min vän Hanna och hennes väninna Allison gjorde ett kort besök i Köpenhamn. Vi var då 3 st i mitt lilla rum på diakonissestiftelsen. Vädret var dock vackert, så vi besökte Köpenhamns mest turistiga attraktion, nämligen Lilla sjöjungfrun.

 Nästa helg tillbringade jag tillsammans med Hanna och småkusin Sandra i Sverige, vid en sommarstuga på Änglaholmen. En dag gjorde vi en vandringstur ut till kusten, klipporna och havet. Vi hade pick-nick-lunch och njöt av havsutsikten. Vi besökte också en fiskehamn och tog oss en titt på kronprinsessans sommarställe... Senare den kvällen fick vi bada bastu! Tack!

Hilleröd is a cosy city near Copenhagen. I did get the possibility to go there one day with my dads cusin Marie and her family. They made me a delicious dinner and took good care of me! Nice to have a Danish family as well. :)

 Hilleröd är en fin stad nära Köpenhamn. Jag fick äran att åka dit med pappas kusin Marie och hennes familj en dag. De tog så bra hand om mig och bjöd mig på en mycket god middag hemma hos dem. Trevligt att ha en extra familj här i Danmark också. :) Tusen tack för allt, Marie!

For those who wonder... Yes, I'm still studying. I do spend a lot of time at CVI (complete vocal institute) aswell. I still scream (A, EE, I, EH, OH), improvice, talk business, sing with pianists and spend a lot of time with the best classmates ever. The "try-outs", or "rounds" that we call it here, are now a part of our daily routines. Sometimes it feels uncomfortable... but at least I don't feel like I wanna die anymore... :) We also aim to have small concerts every week so we get use to performances.  I'm looking forward to next week, then we'll have a singer-songwriting week.

Och ja, jag hinner också studera. Tillbringar största delen av dagarna vid skolan (CVI). Övar ännu vokalerna ÄÄ, EE, II,, ÅÅ, improviserar, diskuterar musikindustri, övningssjunger tillsammans med pianister och njuter av sångsällskapet. 'Direkt improvisation' har blivit en del av vardagen. Visst känns det ännu lite osäkert, men jag vill inte längre försvinna eller gräva ner mig... :) Vi försöker också ha konserter varje vecka för att bli mer bekväma på scenen. Jag ser så fram emot nästa veckas utmaning, att skiva musik.

My oh so serious classmates, hehe...

Improvisation class. What is the picture really about? Any suggestions??

Get together coffee after school.

Rock'n roll!

Today, we had a session called 'vocal groups' (choir). We tried out some gospel music and it turned out to be so much fun! Afterwards we did some classical singing, that was really interresting. Becoming an operasinger could be my next profession!

Idag fick vi pröva på att sjunga gospel tillsammans - och det var fantastiskt roligt! På eftermiddagen lekte vi opera-sångare och lärde oss mera om klassisk sångteknik.

The spring has arrived to Copenhagen and I'm not the only one who is enjoying it... :)

One early morning in Fredriksparken

Pic-nic in 'Kongens Have' with my classmates

Back home, at the Diakonissestiftelsen, people (apparently) still love pancakes. Every now and then we get together for a evening meal. I'm feeling so lucky to have these people around me.

 Hemma på diakonissestiftelsen är plättar fortfarande en favorit maträtt. Vi samlas ibland om kvällarna för att äta tillsammans, diskutera och spela spel. Jag känner mig lyckligt lottad över att få ha så fina rumskamrater.

Pancakes, Alias-game and Baileys. Good combination!

 Over and out, goodnight!
 Frida

Hard work and alot of love!

Another great and inspiring day has gone by and I'm enjoying a quiet moment by my self in my big-bang room. I still feel the adrenalin pumping from todays sessions. Interpretation, improvisation, ornamentations! Fear, happiness, excitement... Love it.

Last week I had the pleasure to spend a few days togheter with my dear friend Michaela. I took her to our CVI-opening concert which I think we both enjoyed very much. We also did some necessary dancing and sightseeing and tried out a few restaurants and bars in Copenhagen. We had a great time, sometimes we laught so hard so we almost pied in our pants. Yeah, sometimes when life is hard on us, we really just need... a hotdog! (Sorry for the inside stuff)

These first weeks here in Copenhagen have been amazing. New sounds, voices, harmonies, friends... The power of music gives me some kind of wonderful fuel. I'm smiling like a crazy person. Today when I came home from school I just stoped infront of "a home for elderly" and waived to a lady who sat by the window in her rocking chair. She slowly took up her hand and gave me a "hey" gesture. Poor lady, she must have been wondering what kind of weird person this is... :) Well, I just hope I made her feel less alone for a second. But still I might need to find anoher way to share my energy?? :)

It's not only the music that makes me feel good. It's the people I've met here. I live with these easy-going, caring, funny people. They love pancakes and are very talkative! I sing with these most supporting and loving people. They are my inspiration. My morning hugs! 

 

Comments on my siinging with a pianist/ karaoke track

 I have also got my own practice place. A church! Yes, I got a whole church where I can sing and play piano, if I wish. Tonight I will participate in a Flamenco singing workshop. Can´t wait!

 Now I just need to get a bike and see my sweetheart Thomas Högnabba! Will you please come and visit me soon?

Have a nice weekend!

Kram till mina vänner och min familj hemma i Finn-landet and hugs to my friends who still travels around the world!

 

Bye bye comfort zone!

The first week at Complete Vocal Institute (CVI) is now over, and I feel great! I really love what I´m doing= learning. My classmates have got these amazing voices and our teachers are sooo talented! I feel like I have more energy now than I´ ve had in a long time. 

This first week has really turned me up side down. Already on our first day at the Academy we had to step out of our comfort zone, improvisation was on our schedule. Improvistion scares me! I was sweating like a pig and shaking like a leaf... I was so far beyond my comfort zone just to hear the word improvisation. We were devided into groups and our task was to come up with a short melody/song which included harmonies, rap, a rhytm, a bas line and so on... Fortunately I was saved by having great musicians in my group. So it ended up being really interresting and it was also a good way to break the ice. 

We have been introduced to 4 different kinds of singing methods at CVI; neutral, curbing, overdrive and edge. I do know that singing can be hard, but I didn´ t know that singing was this complicated! Still, these theories do make sence to me. During our sessions we´ve had time for individual "try-outs". Those people who know me well know that I don´ t like being the center of the universe, but CVI have no mercy. During our first round I thought I would die. But after a while I realiced that we all have some things to work on.

On the evenings I´ ve done some studying, of cause. One day my new danish neighbours invited me to their pancake evening. I couldn´ t say no to that! I also have been doing some outdoor exercise (jogging), a good way of exploring a new area. Last night I went out for a drink with my new classmates. It was a lot of fun!

 Now it's time for icehockey, Finland - Sweden. Good luck Suomi!!!

Many hugs,
Frida

  

   

Mitt liv i Köpenhamn

15.2 2014
Dag 1

Nu är jag här då! Jag har ett trevligt rum på 10m2, nytt telefonabonnemang och ny internetanslutning. Dessutom har jag mat i kylskåpet och redan funnit mitt favorit cafe´. Så har jag också träffat ett antal trevliga typer under dagen som gått. Känslorna har åkt berg och dalbana men trots det har jag åstadkommit en hel del. John Blund har nog redan besökt min lya eftersom jag kämpar med att hålla upp ögonlocken. Jag känner mig tacksam för allt jag får vara med om och för de personer som låter mig uppleva, ni är anledningen till att jag alltid återvänder hem igen.



16.2 2014
Dag 2

 Första natten avklarad. Har varit upp flera gånger och tittat på telefonen och väntat på ett livstecken av något slag. Vaknade imorse då kyrkklockan ringde, trots det somnade jag om och sov till över 9. Bestämde mig för att lyxa till det med gröt till morgonmål, fantastiskt gott blev det. Jag drog på mig varma kläder och gick ut för att utforska staden. Under min orientering påväg till Complete vocal Institute råkade jag gå fel och komma förbi slottet, dessutom i rätt tid eftersom jag fick beskåda en rätt så häftig parad. Efter det hamnade jag in till H&M, ups. Efter ett rätt så förmånligt inköp bestämde jag mig för att åka till Ikea. Det var lättare tänkt än gjort. Som tur lade en kvinnlig vakt märke till att denna unga dam nog var lite lost. Hon förklarade hur jag skulle göra för att komma till Ikea, vilket underlättade min situation. Jag satte mig på tåget och 45 minuter senare anlände jag till Taastrup, vilket var åt ett helt annat väderstrek än jag hade tänkt. Till min förtjusning märkte jag att bussen som skulle ta mig vidare till Ikea redan gått. "Jaha, now what?", tänkte jag . Men jag kunde ju inte vända om nu när jag kommit såhär långt. Så då promenerade jag till Ikea istället, vilket tog mig endast 25 minuter. Väl framme belönade jag mig själv med Ikeas potatismos och köttbullar med lingonsylt, till efterrät blev det pannakotta. Till mitt rum på 10m2 hittade jag några hemtrevliga saker, exempelvis en väggklocka och en matta. Jag köpte också en reflexväst eftersom jag planerar börja jogga lite om kvällarna. Märkte senare att västen kanske kunde ha varit lite större, eftersom jag för ungefär 15 år sedan passerat 12 års åldern...

Hemresan blev... intressant. Hittade några busshållplatser utanför Ikea, chansade och stod och väntade vid en hållplats. Efter en tid fick jag ge mig och testade då hur det skulle vara att stå och se van ut vid en annan hållplats. Som en blixt från en regnig himmel kom en buss, den tog mig till tågstationen. Här hade jag lite problem med att få köpt en tågbiljett från automaten. Tydligen vill danskarna inte ha Nya Zeeländska mynt. Under tågresan tillbaka till stan aktiverade jag mobilens GPS. Smart som jag är hoppade jag av tåget en bit innan planerad avstigning. En vänlig busschaufför förklarade hur jag skulle göra för att ta mig hem. Åkte buss några hundra meter, hoppade av, ställde mig och väntade på nästa buss som aldrig kom. Gick över till andra sidan vägen. Väntade. En buss kom, men det var fel buss. Snälla damen vid ratten berättade att jag skulle över vägen till ytterligare en annan busshållplats. Jag höll just på att tappa hoppet när jag såg min buss komma. Lyckligt hemma igen plockade jag upp mina saker och tänkte att dethär nog var en bra dag!
Köpenhamn är en vacker stad. Människorna trevliga och hjälpsamma. Danska är ett konstigt språk.

Godnatt,
Frida

Hawke's Bay - An amazing journey comes to its end...

"Shall we go to Hastings and do some food and wine tastings? We can also go to Napier if that makes you hap(p)ier..." This was our slogan while visiting Hawke's Bay. This is unfortunately the last part of our journey in New Zealand.


För svensk google översättning klicka här: http://goo.gl/r4WOqF

We spent our last week in New Zealand helping a family in Fernhill. This Kiwi (New Zealanders) family is doing restoration work on a old Art Deco house on the country side, the plan is to turn it in to a B&B.

The B&B house

Wild plums were growing in the garden, Thomas renamed them to "Egg fruits"

We helped out with general property maintenance e.g. weed-whacking, clearing bushes and trees and reversing the trailer. This family will definately have the largest bonfire for easter and do not have to worry about uninvited flying witches anymore.

Thomas was so exited to get back to work. He was working hard cutting some wood when he felt a sting, or actually five, on his leg. He found a wasp nest! Frida got to use her first aid skills for the first time (woohoo) and drove Thomas back to the house and gave him some heavy pills for the toxic and pain (that's what doctors do, right?). After doing some research we found out that they were German wasps... These Germans seem to be everywhere! hehe... Well, he survived this time and after a few days he was like a (new) man again! (When Thomas first read this chapter he thought Frida had written that she needed for the use her Voodoo skills for the first time. Well, it's still unclear what she exactly did...)

Frida preparing the bonfire

 It was a beautiful property with lovely large trees and a small wineyard.

Double rainbow after some rain...

We stayed one week at the old house with this scary stranger...

It looked like a mixture between a rat, frog and a fish. Thomas tried to sing for it to get it in some action and Frida tried not to look at it...

One afternoon, our host Shelly took us up to Te Mata Peak.

After that we visited the food market in Hastings where we got the opportunity to taste some local dishes.

Chips-spiral and a smoothie

We also got time to visit the famous Farmers market a few days later.

There are more than 300 km of cycle trails in Hawke's Bay, so we decided to discover a small part of it. It was a pefect day for some biking, not too cold nor too hot!

We had time to visit a few wineries, our favorites were Crossroads and Abbey. There was a fantastic craft beer brewery closeby called Roosters. The bartender was a really funny guy. After some chatting + beer and wine tasting he asked us if we already have had lunch. We happily answered: "Yep, peasoup" (It was a Thursday). We guess he felt sorry for us, because he gave us a couple of free sandwiches and he only charged us for a glass of beer.

Crossroads winery

Abbey winery. They also brewed nice beer called "Fat Monk"

One a nice evening we went to explore Napier and the harbourside.

Our hosts Mark and Shelly told us about their interesting business- and life experiences and their stories really encourage us to live well and do what we want to do. We enjoyed their hospitality and open-mindness!

One evening we had some real NZ lamb and another evening we prepared some typical finnish dishes, "cabbage box", karjala tarts, semolina (klappa) porrage and owenbaked panncake

Mark had an impressive barbeque collection, and this was only half of them...

One sunny Friday afternoon I (Frida) got the chance to visit a school for children with special needs, Hohepa, which had been a wish ever since we came to New Zealand. I was told that most of the children had autism and lived in a nurcing home nearby. I was able to attend a lesson in music and a "practical lesson" which included cleening and baking. The emphasis is on giving a sense of worth through contributing and being a part of "real work". I noticed that there were much more boys than girls in the school...

Hohepa maintains a curative education programme, inspired by the ideas of Rudolf Steiner. There was around 5 pupils in each classroom together with the teacher and a few helpers. Students remain in the school up to the age of 21, when they may move to the adult programmes. I was very impressed by their way of teaching and how well everything went. In a couple of hours I got a few new boyfriends and some enriching experiences. Visit their homepage for more information: www.hohepa.com

Our time here in New Zealand is coming to an end. Before heading of to Auckland we did our last exploring in Napier city. The town was destroyed after a devastating earthquake in 1931. The town was rebuilt in Art Deco style.

While trying to ignore the fact that we are about to leave this lovely country we kept us busy catching the stars one last time before bedtime...

For Hawke's Bay picture collection click: http://goo.gl/WG3k43

Bye bye New Zealand

See you soon, Finland.

Frida & Thomas